you're just too good to be true

inskolning på nytt jobb. en lapp i fickan med en adress jag inte kände till, ett telefonnummer och ett namn på den som jag skulle skolas in av. det var du. en aning förväntansfull över det nya jobbet, en aning stressad över att alltid vara ute i sista minuten, en aning mer stressad när jag inte hittade den nedklottrade adressen. ett telefonsamtal till numret på lappen, en vägbeskrivning och jag hittade rätt.

jag blev insläppt av det avbytta skiftet. stressade steg uppför trappan, nu var jag ordentligt försenad, plingplong på dörren och där stog du... jag kan fortfarande sluta ögonen och se dig hur du såg ut då, den allra första gången jag såg dig. hur du stog och lutade dig mot väggen med armarna i kors, hur ljusblå din tröja var, hur dina ögon glimmade, hur tagen jag blev av att bara se dig. jag kan fortfarande känna känslan jag hade då, den första gången vi träffades. känslan av att bli totalt träffad av blixten, känslan av att uppleva kärlek vid första ögonkastet, känslan av att vara måltavla för amors pilar, whatever you name it.

jag visste direkt att det var du. att du var mannen jag skulle dela resten av mitt liv med. jag är, efter detta, beredd att huka mig för klyschan; när man väl träffas av den sanna kärleken så vet man det bara. jag har ju själv varit med om det. då när jag träffade dig, i den där hallen, den allra första gången jag såg dig, nu för snart ett år sedan. då, när jag insåg att allt annat jag varit med om tidigare i mitt liv som jag trott varit kärlek inte ens kan mäta sig i skuggan av det jag upplever tillsammans med dig.

du, så lik mig men ändå så olik. jag, så olik dig men ändå så lik. vi, det perfekta paret! tänk att det skulle ta mig 33 år och dryga 5 månader att finna mannen i mitt liv, att hitta dig.

you are just too good to be true
can't take my eyes off of you